RYTTAR: Ett gott nytt (?) travår...

Tänk. I det långa loppet kan travet te sig som en evig Solvalla-lunk. Det rullar på i makligt takt med samma ingredienser som året före. Och året före det. Och en herrans massa år före det.

I januari skrivs det alltid in en ny och imponerande vinnare i Prix d’Amerique och vi svenskar tvättar kolstubben ur ansiktet och tänker ”F-n, nästa år tar vi dem.” I april börjar det plötsligt vimla av olympier i travprogrammen innan de försvinner snabbare än en avlöning och ger plats för Solvalla den sista helgen i maj. Under sommaren tänds någon stjärna i Klass II som senare ebbar ut i Gulddivisionen. Amerikansk travsport får helt plötsligt liv en vecka i augusti, men dör igen måndagen efter loppet som få kan stava till. Sedan är det årgångslopp varje veckan innan novemberrusket är här och vi står där och pratar om hur tunn soppa både banan och loppen är. Varje år blandas detta givetvis upp av en medieskandal där allmänheten får lära känna namn som Jag de Bellouet, Åke Svanstedt och Nils Enqvist. Det kommer att bli likadant i år.

Eller? Tänk om…

Sista söndagen i januari vinner Noras Bean Prix d’Amerique. Fransmännen blir förbannade, stänger loppen, stamboken och utvisar Anders Lindqvist. ATG gör en helomvändning och lanserar Operatravet i april eftersom reklambolaget tycker att svenskarnas samtliga OS-insatser sedan London 1948 innebär dålig publicitet. Inom operan har vi i alla fall framgång, menar reklambolaget och resonerar vidare att klientelet som går på opera är rika och kan spela som f-n. För kontinuitetens skull döps de två följande loppen om till Konung Jussi Björlings-, och Drottning Birgits Pokal.

Solvalla kryddar Elitloppet med att ge Rolf-Göran Bengtsson och Ninja La Silla ett wild card, men ekipaget hoppar in i första sväng. I juli kommer årets nyhet. Björn Goop och Åke Svanstedt slår ihop rörelserna under devisen ”Grönt e skönt!”, vilket får varenda tränare i landet söder om Enköping att söka licens på Hagmyren. I augusti tar familjen Oscarsson storslam i Hambletonian, vilket leder till två saker. Först svämmar Hudson River över efter Susannes glädjegråt, därefter inleds en andra immigrantvåg när resterande tränare som Hagmyren inte kunde husera köper en enkel biljett västerut.

Eftersom betäckningssiffrorna sjunkit beslutar ASVT att hästmaterialet inte längre räcker till, och Kriteriet såväl som Derbyt kommer hädanefter att köras vartannat år. I protest mot detta köper inte Peter ”Foppa” Forsberg inte en ny häst under året. Robert Bergh känner sig hotad, gör en Hans Adielsson och blir i juli månad galopptränare. I oktober vinner han Prix de l’Arc de Triomphe på Longchamps. Med Aleksej.

Travets största skandal blir knarkrubrikerna. Professorn påträffas med kokain i blodet efter en het efterfest hemma hos Mikael Persbrandt, och i en oanmäld razzia hittar polisen en betydande odling glädjetobak i Hans Gs växthus. Det blir inte en enda JACKPOT! under hela året och Remy Nilson avgår i protest. Agneta Fältskog väljer att tala ut om de svåra ABBA-åren i ett extrainsatt VinnareV65.

Allt verkar sedan rätta in sig som vanligt i leden när Ulf Ohlsson tar fem banchampionat. Men året slutar ändå i en högoddsare när Nobelpriset i litteratur tilldelas Lars G Dahlgrens avelskrönikor i Travronden. Han får Drottning Silvia till bordet, som avslöjar att hon alltid spikar Conrad Lugauer, har satt V86:an två gånger, och tycker att Jessica Almenäs vore ett lämpligt parti för lillprinsen.

Nej. Men ändå.

Ett Gott Nytt(???) 2012!

Vi ses på söndag!

// T.

Publicerad: Söndagsbloggen på ATG.SE
Datum: 2012-01-01