Om gnuer, lammbräss och Ready Cash

Efter Paris är jag trött som en gnu. Inte för att gnuer skall vara speciellt trötta av sig, men de ser ändå rätt risiga ut. Forcera krokodilträsk, bli utskrattad av hyenor och hosta savanndamm under ett ändlöst traskande fram och tillbaka över Serengeti. OK, kanske är inte det något som tröttar ut en gnu. Med andra ord, jag känner mig som en gnu… ser ut.

Gnu

Förmodligen tänker jag även som en gnu, och följande meningar riskerar bli ytterst fragmentariska och väldigt osammanhängande. Men jag skall försöka låta bli att svamla om akacieträd, spottkobror, Hemingway och andra saker som roar och oroar en gnu. Det är nämligen så att jobba en Prix d’Amerique-vecka gör en tillfälligt(?) sinnesförvirrad.

Bristen på sömn, astmaspray och intryck från världen utanför Travronden, blandat med lammbräss, Anders Lindqvist och en förstoppning försorsakad av franska verb kan få den främste frankofil att förlora fattningen. Efter Prix d’Amerique finns bara en stor tomhet där ett eko bestående av orden ”Ready” och ”Cash” ensamt studsar mot väggarna i den hjärna som för några dagar sedan fungerade som kreativ katalysator och snabbsnackad sambandscentral.

Lammbräss

Erase and rewind.
Stopp och spola tillbaka.

Jag behöver komma tillbaka till en värld där maharajorna återfinns i Kashmir och inte på Vincennes, en värd där Roxane Griff skulle ha stavats med två ”n” och ett ”f”. Den oRaffinerade världen utanför grindarna på Grosbois, utan gummistövlar, Severino och nattvak av Internet-tankande tipsintervjuer. En värld med köttbullar, tvättstuga och Seven Eleven. Att inte behöva tänka på, oroa mig för eller svara på om Noras Bean kommer med eller inte. Där tunnelbanan mot Sundbybergs Centrum och buss 113 mot Blackeberg via Solvalla är det enda man behöver bekymra sig om att komma med.

Bora Bora

En värld där Järnladyn heter Thatcher istället för Vourasie och barfotainformation är något som hör hemma på Bora Bora. En värld som inte bryr sig om Åsa Elmroth är vass eller kass, utan mer undrar vad en elmroth egentligen är, om de finns i Serengeti, och om gnuer egentligen äter elmrötter eller inte. Tomhet och nonsens. En vecka fri från è, é och ê för att få kolstubben att sluta rinna ur öronen. Sedan är jag på det igen.
Helt ärligt. Just nu känner jag mig som Ready Cash. Inte f-n skulle jag byta sex månaders semester - fyllt med semestersex – mot hård träning, två heat samma dag och ett flyg som Tore Fyrand ändå vägra fixa. Det är det enda jag vet säkert. Det, och att jag just nu känner mig som en gnu ser ut.

Eller hur var det nu?

Vi ses på söndag!

// T.

Bloggen publicerades ursprungligen på www.atg.se 2012-02-05